Saanengeit

Utseende hur man känner igen en

Kort, fint hår

Saanengeiten har en kort, fin vit eller gräddvit päls. Vissa individer kan ha längre hår längs ryggraden eller bakpartiet. Huden är vit eller blek, och ansiktet är rakt eller lätt inböjt. Öronen är upprättstående och spetsiga. Horn kan förekomma eller saknas, och haklappar ses ibland.14

Personlighet hur de är

Saanengeiter är lugna, milda och tycker om mänskligt sällskap. De är lätta att hantera och träna, och svarar bra på tillgivenhet och positiv förstärkning. De föredrar rutiner och passar väl för familjeliv och hobbyskötsel.135

Daglig aktivitet hur en hektisk dag ser ut

Saanengeiter behöver ett säkert, rymligt betesområde med bra stängsel minst 1,2 meter högt. De är inte anpassade för långa vandringar eller fjällvistelser, men de tycker om att beta i en hemma-hage. Rotation av betesmarker hjälper till att kontrollera parasiter.53

Pälsvård och skötsel de praktiska delarna

Hovarna behöver verkas var 4, 6:e vecka för att förhindra överväxt och hälta. Ge torrt, dragfritt skydd med halm eller träspån som strömaterial. Rengör strömaterialet regelbundet. Deras bleka hud är känslig för solbränna, så skugga är avgörande. Regelbundna hälsokontroller och parasitbekämpning är viktiga.51

Hem där de är som gladast

Saanengeiter föredrar tempererade, svala klimat och mår dåligt i varma, torra eller tropiska regioner. De behöver skugga och skydd mot starkt solljus. Ge ett välventilerat men dragfritt skydd och håll deras vistelseområde torrt för att förhindra hovröta och parasiter. De passar inte i fuktiga, leriga betesmarker.135

Matgrunderna vad som läggs i skålen

En balanserad kost av högkvalitativt gräshö eller grovfoder utgör grunden i deras näring. Komplettera med getanpassat kraftfoder, särskilt för lakterande getter. Ge en mineralsten med kalcium, fosfor och selen. Färskt, rent vatten måste alltid finnas tillgängligt. Godbitar som grönsaker och frukt kan ges med måtta, men undvik giftiga växter som rabarber, potatis och azaleor.56

Sällskap vem de trivs med

Saanengeiter är mycket sociala flockdjur och får aldrig hållas ensamma. En ensam get blir stressad, olycklig och kan ropa ständigt eller bli destruktiv. Håll alltid minst två getter tillsammans, helst tre, för att möjliggöra en naturlig flockdynamik.6

Historien var allt började

Saanenrasen utvecklades i Saanendalen i Schweiz från lokala lantgetter. Tidiga getter i regionen var långhåriga, behornade och varierade i färg. En dominant vit gen uppträdde, och bönder valde ut vita, korthåriga, fogliga djur som höll sig nära hemmet. År 1887 noterades de som utmärkta mjölkgetter. Saanengeitens avelsförening, grundad 1890, förfinade rasen för hög mjölkavkastning, vit päls, hornlöshet och ett lugnt temperament. Med järnvägens utbredning blev rasen populär i Europa, Sydafrika, Amerika och längre bort. Idag är den den mest spridda mjölkgetrasen, hållen i över åttio länder, och är också populär bland hobbyägare för sin milda natur och hanterbara storlek.314

Erkänd av de officiella delarna

Saanen goat breeding cooperative (founded 1890)

Utvecklade rasstandarden genom urval för vit päls, hornlöshet, lugn natur och hög mjölkavkastning3

Popularitet Mest populära mjölkgetrasen världen över14