Östlig indigosnok

Utseende hur man känner igen en

fjäll

Den östliga indigosnoken har en kraftig, måttligt tung kropp med stora, släta, glänsande fjäll som ser iriserande blåsvarta eller pistolmetallsvarta ut i solljus. Hakan, sidorna av huvudet och halsen är ofta rödaktiga, orangebruna eller gräddvita. Hanar har partiella kölar på de mellersta ryggfjällen. Ungar kan visa svaga gräddvita fläckar.127

Personlighet hur de är

Östliga indigosnokar är i allmänhet icke-aggressiva och visar ingen aggression när de närmas. De är aktiva födosökare och kan vara territoriella, där hanar slåss med andra hanar. De är inte snörjare och äter vanligtvis bytet levande.64

Daglig aktivitet hur en hektisk dag ser ut

Dessa ormar är aktiva födosökare och behöver ett stort terrarium med gott om utrymme att röra sig på. De övervintrar inte utan förblir något aktiva på vintern om temperaturen håller sig över 10°C. I fångenskap mår de bra av säsongsbetonade temperaturförändringar för att efterlikna sin naturliga cykel.38

Pälsvård och skötsel de praktiska delarna

Östliga indigosnokar behöver ett rent, rymligt terrarium med en termisk gradient, ett gömställe och en vattenskål som är tillräckligt stor för att bada i. Deras fjäll är släta och kräver lite underhåll, men terrariet måste hållas vid lämplig luftfuktighet och temperatur. Regelbundna hälsokontroller rekommenderas.2

Hem där de är som gladast

I det vilda lever de i tallskogar med långbladig tall, buskmarker, platta tallskogar, tropiska lövskogar, kustdyner och mangroveskogar. De är starkt beroende av gopher-sköldpaddors hålor för skydd, särskilt i de norra delarna av sitt utbredningsområde. I fångenskap är ett stort, säkert terrarium med ett underlag som möjliggör grävning, en varm solplats och en svalare reträttplats nödvändigt. Obs: Östliga indigosnokar är skyddade enligt den amerikanska lagen om utrotningshotade arter och det är olagligt att samla in dem från det vilda eller hålla dem utan tillstånd på många platser.123

Matgrunderna vad som läggs i skålen

Östliga indigosnokar är opportunistiska köttätare. I det vilda äter de en mängd olika byten, inklusive små däggdjur, fåglar, grodor, paddor, ödlor, sköldpaddor, ägg, fiskar och andra ormar (inklusive giftiga arter, mot vilka de är immuna). I fångenskap rekommenderas en roterande diet av vuxna gnagare, unga fåglar, fiskar och grodlår för att spegla deras naturliga mångfald.168

Sällskap vem de trivs med

Östliga indigosnokar är solitära och territoriella. Hanar kan slåss med andra hanar, och kannibalism har observerats. De bör hållas individuellt i fångenskap. De är inte sociala djur och behöver inte sällskap.4

Historien var allt började

Den östliga indigosnoken har varit känd för vetenskapen sedan 1800-talet och fanns historiskt över hela sydöstra USA. Den har samlats in för djurhandeln, vilket tillsammans med habitatförlust och trafikdödlighet har bidragit till populationsminskningar. Den är nu listad som hotad enligt den amerikanska lagen om utrotningshotade arter, och insamling från det vilda är olaglig. Avelsprogram i fångenskap finns, särskilt i AZA-ackrediterade institutioner, för att stödja bevarande och minska trycket på vilda populationer.32