Scharlakanssnok

Utseende hur man känner igen en

Mjuka, glänsande fjäll

Scharlakanssnoken har en smal, liten kropp med släta fjäll och ett litet huvud som knappt går att skilja från halsen. Dess mest slående drag är mönstret med omväxlande röda, svarta och gula eller vita ringar som omger hela kroppen. De röda och gula ringarna rör aldrig vid varandra, de separeras av svarta ringar. Nosen är röd och buken har samma bandmönster som ryggen.21

Personlighet hur de är

Scharlakanssnokar är skygga, nervösa ormar som hellre gömmer sig än konfronterar. När de blir skrämda kan de slå till defensivt, vibrera svansen eller avge en illaluktande mysk, men de är inte aggressiva och bits bara som en sista utväg. De tycker inte om att hanteras och är bäst att observera snarare än att hanteras ofta.25

Daglig aktivitet hur en hektisk dag ser ut

Dessa ormar är nattaktiva och hemlighetsfulla och tillbringar större delen av tiden gömda under stockar, bark eller lövförna. De är utmärkta klättrare och kan använda vertikalt utrymme. En säker, rymningssäker inhägnad med många gömställen är nödvändig. De behöver inte ett stort utrymme, men inhägnaden måste hållas fuktig och vid en temperatur mellan 24 och 29°C med en liten sänkning på natten. Starkt ljus bör undvikas.52

Pälsvård och skötsel de praktiska delarna

Scharlakanssnokar behöver en ren, fuktig miljö. Ge en bred, grund vattenskål och håll substratet lätt fuktigt men inte blött. De är ökända rymningskonstnärer, så ett tättslutande lock med lås är ett måste. Kontrollera regelbundet efter ömsad hud och rengör inhägnaden vid behov. Ingen speciell pälsvård krävs utöver att hålla rätt fuktighet och hygien.5

Hem där de är som gladast

I det vilda lever scharlakanssnokar i fuktiga tallskogar, mesiska hammockar och sandiga, väldränerade skogsmarker. De finns ofta under stenar, stockar och skräp, och de kan klättra i träd. I fångenskap räcker ett 40-liters terrarium med ett säkert, låsbart lock för en vuxen, även om vissa föredrar ett 75-liters vertikalt akvarium. Använd ett substrat som aspen-spån eller inomhus-/utomhusmatta och ge flera gömställen. Håll inhägnaden fuktig men inte vattensjuk och håll temperaturen mellan 24 och 29°C med en liten sänkning på natten. Undvik sollampor, som kan vara skadliga.52

Matgrunderna vad som läggs i skålen

Scharlakanssnokar är specialiserade ätare som främst äter ödlor, särskilt skinkar, och små ormar. De dödar byten genom att kväva. I fångenskap accepterar många individer bara levande ödlor och vägrar möss eller fryst-tinat foder. Vissa skötare har haft framgång genom att doftmärka möss med ödleavföring eller placera dem inuti en död ödla. Nyfödda kan äta små grodor eller ryggradslösa djur. Det är viktigt att erbjuda mat på kvällen, eftersom dessa ormar är nattaktiva.65

Sällskap vem de trivs med

Scharlakanssnokar är solitära och bör hållas ensamma. De är inte sociala djur och behöver inget sällskap. Hantering bör vara minimal och försiktig, eftersom de är nervösa och kan bli stressade. De är inte farliga för människor eller husdjur, men de kan bita om de provoceras. I vissa regioner kan de vara skyddade, så kontrollera lokala lagar innan du skaffar en som husdjur.27

Historien var allt började

Scharlakanssnoken ansågs länge vara en underart till östlig mjölkorm, känd som Lampropeltis triangulum elapsoides. Genetiska studier har dock visat att mjölkormskomplexet faktiskt innehåller flera distinkta linjer, och scharlakanssnoken erkänns nu som en separat art, Lampropeltis elapsoides. Den är uppkallad efter sina ljusa röda, svarta och gula band, som imiterar den giftiga korallormen, ett klassiskt exempel på Batesisk mimikry. Denna lilla, hemlighetsfulla orm har hållits i djurhandeln i många år, även om den anses vara utmanande att hålla på grund av sin specialiserade diet och nervösa natur. Den föds sällan upp i fångenskap, och de flesta vildfångade individer kan vägra äta något annat än levande ödlor.15

Erkänd av de officiella delarna

IUCN

Inga data4

CITES

Ej listad4

USFWS

Ej listad4