Egyptisk långörad igelkott

Päls och utseende hur man känner igen en

Taggar och päls

Ryggen är täckt av vassa taggar som är randiga i mörkbrunt och vitt, med ljusa eller sandfärgade spetsar som hjälper djuret att kamouflera sig i sin torra miljö. Undersidan har mjuk, vitaktig eller krämfärgad päls. Det mest slående draget är de mycket stora öronen, som kan vara över halva huvudets längd och hjälper till med värmereglering och hörsel. Ansiktet är spetsigt med en lång nos, och benen är relativt långa för en igelkott, vilket möjliggör snabb löpning.13

Personlighet hur de är

Egyptiska långörade igelkottar är intelligenta, nyfikna och i allmänhet ensamlevande. De är bytesdjur och kan vara nervösa i början, men de kan lära sig att lita på sin ägare och bli vänliga. Till skillnad från många andra igelkottar är de mer benägna att springa iväg eller hoppa mot ett hot än att rulla ihop sig till en boll. De är inte naturligt sociala med andra igelkottar och bör hållas ensamma. De passar bäst för erfarna djurhållare som kan respektera deras vilda instinkter.536

Daglig aktivitet hur en hektisk dag ser ut

Nattaktiv och aktiv; de kan vandra upp till 9 km per natt i det vilda. I fångenskap behöver de gott om utrymme för nattlig aktivitet, ett stabilt löphjul (som kan vara bullrigt) och miljöberikning som tunnlar, grävsubstrat och gömställen. De gynnas också av labyrinter och pusselleksaker för att hålla sina intelligenta sinnen sysselsatta.15

Pälsvård och skötsel de praktiska delarna

Burhygien är den viktigaste faktorn. Inhägnaden bör vara klädd med mjukt pappersströ eller pappershanddukar (aldrig trådbotten). Regelbunden fläckrengöring och fullständig burrengöring behövs för att förebygga hälsoproblem. De behöver inte badas om de inte är smutsiga, och deras klor kan behöva trimmas då och då. En specialistexotisk veterinär bör finnas tillgänglig.56

Hem där de är som gladast

En varm, torr miljö är avgörande. Minsta burstorlek är 61 x 61 cm, men större är bättre. De behöver lateral yta snarare än höjd, även om låga plattformar kan tillföra intresse. Inhägnaden måste ha en solid botten, mjukt strö, ett gömställe och ett löphjul. De är ensamlevande och måste hållas ensamma. I vissa länder kan det vara reglerat eller kräva tillstånd att hålla denna art; kontrollera alltid lokala lagar.53

Matgrunderna vad som läggs i skålen

Huvudsakligen insektsätande. I det vilda äter de gräshoppor, skalbaggar och andra insekter, plus ägg, frukt, grönsaker och små ryggradsdjur. I fångenskap behöver de en varierad, insektsrik kost som inkluderar syrsor, mjölmaskar, moriomaskar och kackerlackor, kompletterad med högkvalitativt igelkotts- eller insektsfoder. Mjölmaskar kan användas som godis vid handmatning för att bibehålla tamhet. Färskt vatten måste alltid finnas tillgängligt.16

Sällskap vem de trivs med

Ensamlevande av naturen. De behöver eller vill inte ha sällskap av andra igelkottar och bör hållas ensamma. De kan bli tama med regelbunden, försiktig hantering, men de är inget gosigt husdjur och kan alltid behålla vissa vilda instinkter. De kan vara försiktiga med katter och hundar, så alla introduktioner måste övervakas. Denna art rekommenderas inte för nybörjare eller familjer med små barn.536

Historien var allt började

Den egyptiska långörade igelkotten beskrevs vetenskapligt första gången 1770 av Johann Friedrich Gmelin. Den är en av de få icke-domesticerade igelkottsarterna som regelbundet hålls som husdjur. Alla individer i den nuvarande fångna populationen härstammar från vildfångade djur som importerades mellan ungefär 2000 och 2010. Även om de nu mestadels är uppfödda i fångenskap, anses arten fortfarande vara icke-domesticerad på grund av sin korta historia under mänsklig vård. De behåller starka vilda instinkter och är i allmänhet mindre toleranta mot hantering än domesticerade igelkottsraser som afrikansk dvärgigelkott.37