Dvärgträskorpion

Utseende hur man känner igen en

ytterskelett

En liten skorpion med en jämnt rödbrun till gulbrun kropp, en gul telson (giftsting), och gulbruna chelicerer. Ryggskölden saknar åsar men har en rak mittfåra och är täckt av små gropar. Pedipalperna (saxarna) är korniga, och metasoma (stjärten) är glest hårig och fint gropig. Hanar har tydligt krökta chela-fingrar.1

Personlighet hur de är

Extremt tam och icke-försvarsinriktad. När de störs föredrar de att skynda i sidled eller spela döda genom att vika ihop ben och klor. De nyper eller sticker sällan, vilket gör dem till en av de mest skonsamma skorpionerna att hålla.3

Daglig aktivitet hur en hektisk dag ser ut

Låg aktivitet. De är bakhållsrovdjur som tillbringar större delen av tiden gömda i springor eller under bark. Inga speciella motionskrav.3

Pälsvård och skötsel de praktiska delarna

Minimal. De ömsar periodiskt och kräver ingen pälsvård. Håll inhägnaden ren med hoppborstsvansar eller små gråsuggor som städpatrull.5

Hem där de är som gladast

En liten inhägnad (10x10x10 cm till 20x20x20 cm) med ett tunt lager fuktbevarande substrat som kokosfiber eller skogsjord. Ge bitar av bark liggande horisontellt eller vertikalt för gömställen. Temperatur 27-32°C, luftfuktighet 75-85%. Lätt dimma varannan natt räcker för vätska. Ingen vattenskål behövs.36

Matgrunderna vad som läggs i skålen

Små levande eller på förhand dödade byten som knappnålssyrsor, redrunner-nymfer, små kackerlackor eller små spindlar. Vuxna utfodras en gång i veckan, yngre två gånger i veckan. De äter även döda byten som de hittar.36

Sällskap vem de trivs med

Kan hållas tillsammans i grupp eftersom de lever tillsammans i naturen. Kannibalism kan dock förekomma om födan är bristfällig, särskilt bland yngre stadier. Det är bäst att separera spindlingar efter andra ömsningen för att undvika förluster. Dräktiga honor blir lättirriterade och bör isoleras.36

Historien var allt började

Dvärgträskorpionen har varit känd för vetenskapen sedan 1775 när den först beskrevs av Fabricius. Den är känd för att vara partenogenetisk, vilket betyder att honor kan producera avkomma utan hanar, så de flesta vilda populationer är helt honliga kloner. I djuraffärer finns den ibland som vildfångade exemplar, men eftersom den förökar sig så lätt uppmuntras avel i fångenskap för att minska insamling från naturen. Den anses vara en bra nybörjarskorpion på grund av sin lilla storlek, tama natur och enkla skötsel.23