Appenzeller Spitzhauben

Utseende hur man känner igen en

Fjädrar

En lätt, elegant fågel med smal byggnad. Båda könen bär en framåtriktad tofs av fjädrar på huvudet, och istället för en vanlig kam har de två små hornliknande punkter. Ansiktet är rent med mycket små slör, vilket hjälper till att förhindra frostskador i kallt väder.15

Personlighet hur de är

Dessa höns är livliga och alerta, men de kan vara lite skygga och nervösa. De är inte den gosigaste rasen och passar kanske inte för små barn, men de är nyfikna och tycker om att utforska. De är självständiga och föredrar att ströva fritt snarare än att vara instängda.62

Daglig aktivitet hur en hektisk dag ser ut

De behöver gott om utrymme och trivs bäst med frigående. De är starka flygare och kommer att sova i träd om de får chansen, så en täckt rastgård eller klippta vingar kan vara nödvändigt. De är utmärkta födosökare och letar glatt efter mat.62

Pälsvård och skötsel de praktiska delarna

Fjädrarna behöver i allmänhet lite skötsel, men kontrollera tofsen för smuts eller kvalster. Ge ett säkert hönshus för natten, och om de sover i träd, träna dem att använda hönshuset. Skydda dem från rovdjur, eftersom deras lilla storlek gör dem sårbara.65

Hem där de är som gladast

De behöver en rymlig, säker inhägnad med en täckt rastgård för att förhindra att de flyger ut. De är köldtåliga men tål också värme. Ge sittpinnar och skydd mot rovdjur. De är inte lämpade för trånga utrymmen.16

Matgrunderna vad som läggs i skålen

De är utmärkta födosökare och hittar mycket av sin egen mat, inklusive gräs, frön och insekter. Komplettera med proteinrika pellets och kalciumrikt grus, särskilt för värphöns. På vintern, strö ut extra foder för att hjälpa dem att födosöka.4

Sällskap vem de trivs med

De är sociala fåglar och trivs bäst i en flock. De är aktiva och nyfikna, men kan vara skygga, så varsam hantering från ung ålder hjälper. De är vanligtvis inte aggressiva, men kan vara försiktiga mot människor.6

Historien var allt började

Appenzeller Spitzhauben kommer från Appenzell-regionen i Schweiz, där den har avlats i århundraden, möjligen sedan 1600-talet. Den hölls av munkar och senare av lokala bönder, värderad för sin härdighet och äggproduktion. I mitten av 1900-talet var den nästan utrotad, men ett återhämtningsprojekt på 1980-talet hjälpte till att rädda den. Den importerades till andra länder på 1950-talet och senare, och idag är den fortfarande sällsynt, särskilt i Nordamerika.12

Erkänd av de officiella delarna

American Poultry Association

Inte erkänd1

EE Standard Commission

Erkänd i flera färgvarianter1