Arabisk sandboa

Utseende hur man känner igen en

fjäll

En liten, kraftig orm med ett trubbigt, kilformat huvud och mycket små ögon placerade på toppen av huvudet, en anpassning för att se medan resten av kroppen är begravd i sand. Kroppen är täckt av släta fjäll.1

Personlighet hur de är

Arabiska sandboaormar är generellt lugna och långsamma, bits sällan. När de känner sig hotade föredrar de att rulla ihop sig till en boll snarare än att slå till. De kan vara nervösa i början och kan gräva sig bort från dig, men med varsam, tålmodig hantering vänjer de sig vid mänsklig närvaro.43

Daglig aktivitet hur en hektisk dag ser ut

Nattaktiv; tillbringar dagen begravd i sand och blir aktiv i skymningen. I fångenskap kräver den inte stor yta för motion, men den behöver djupt, löst substrat att gräva i.13

Pälsvård och skötsel de praktiska delarna

Mycket lite underhåll. Rengör inhägnaden fläckvis varje vecka från avfall och oäten mat. Byt substrat och desinficera inhägnaden varannan till var tredje månad. Tillhandahåll ett fuktigt gömställe för att underlätta ömsning.5

Hem där de är som gladast

Ett 15 till 20 gallon långt terrarium för en vuxen, med ett säkert, rymningssäkert lock. Använd ett djupt lager av fint aspspån, krossade valnötsskal eller leksand för grävning. Använd aldrig tall- eller cederspån eftersom de är giftiga. Skapa en termisk gradient: sval sida 75-82°F, varm sida 85-92°F. Håll låg till måttlig luftfuktighet (30-50%). Inkludera en stadig vattenskål och gömställen. UVA/UVB-belysning är valfritt men fördelaktigt.45

Matgrunderna vad som läggs i skålen

Köttätande. Mata med frysta-tinade möss av lämplig storlek (inte bredare än ormens bredaste del). Levande byte rekommenderas inte eftersom det kan skada ormen. Mata på natten, eftersom de är nattaktiva. Nyfödda kan behöva doftas med ödla för att acceptera möss.45

Sällskap vem de trivs med

Solitär; håll inte tillsammans med andra ormar. Den är inte giftig och är laglig att hålla som husdjur på de flesta platser, men kontrollera alltid lokala regler. Dess lilla storlek och lugna natur gör den lämplig för nybörjare.4

Historien var allt började

Den arabiska sandboan beskrevs första gången vetenskapligt på 1800-talet och namngavs efter Atmaram Sadashiv Jayakar, en indisk kirurg och naturforskare. Under många år sågs den sällan i fångenskap eftersom få exporterades från Arabiska halvön och de som exporterades vägrade ofta att äta möss. På senare tid har fler blivit tillgängliga för hobbyister, och avel i fångenskap har visat att denna art lägger ägg, till skillnad från de flesta andra sandboaormar som föder levande ungar. Denna unika egenskap har fått vissa experter att föreslå att den kan tillhöra ett eget släkte.12