Peacock Millipede

Utseende hur man känner igen en

Exoskelett med taggiga sidoutskott

Kroppen är segmenterad med vingliknande utskott som breder ut sig från varje segment och sveper upp i rosa till röda taggar, vilket ger den ett drakliknande utseende. Exoskelettet är hårt och glänsande, och den övergripande formen är långsträckt och något tillplattad.2

Personlighet hur de är

Dessa dubbelfotingar är fridfulla och ofarliga att hantera försiktigt, men de producerar små mängder vätecyanid som försvar, vilket luktar svagt av mandel när de störs. De är bäst att observera snarare än att hantera, och de är inte alls aggressiva.32

Daglig aktivitet hur en hektisk dag ser ut

De är aktiva under dagen, ofta sedda röra sig på lövströ och stenar. De behöver inte mycket utrymme, men de behöver ett djupt substrat för att gräva och söka föda i.43

Pälsvård och skötsel de praktiska delarna

Håll hanteringen till ett minimum och tvätta händerna efteråt. Förslut dem aldrig i en oventilerad behållare. Tillhandahåll ett djupt substrat av ruttnande trä och lövströ, och håll det fuktigt men inte vattensjukt. Bläckfiskben bör finnas tillgängligt för kalcium, särskilt under ömsning.32

Hem där de är som gladast

Ett varmt, fuktigt hölje med god ventilation är viktigt. Temperaturen bör hållas mellan 24 och 28°C, och luftfuktigheten runt 90%. Använd ett substrat av skogsbottenblandning minst 8 till 10 cm djupt, laddat med vitrötanat lövträ och toppat med lövströ. Värm från sidan, inte underifrån.31

Matgrunderna vad som läggs i skålen

De äter främst ruttnande lövträ och lövströ, och de tycker också om svamp och den vita mögeln som växer på ruttnande frukt. Grönsaker, fiskflingor och torkade örter kan erbjudas som extra, och bläckfiskben bör alltid finnas tillgängligt.31

Sällskap vem de trivs med

De är sociala och trivs bäst i grupp, eftersom de förökar sig lätt och bildar kolonier. Börja med en grupp snarare än ett par, och dela kolonin regelbundet för att undvika överbefolkning. De är inte farliga, men de bör inte hållas med djur som kan försöka äta dem.32

Historien var allt började

Desmoxytes planata beskrevs först av Pocock 1895, ursprungligen som Pratinus planatus. Till skillnad från de flesta andra drakdubbelfotingar, som är begränsade till en eller två lokaler, har denna art spridits brett över Sydostasien och bortom, troligen buren av människor med växter och jord. Det är den enda arten av sitt släkte som allmänt hålls i fångenskap, och den har blivit populär bland ryggradslösa djurhållare för sin slående rosa färg och aktiva natur.21