Mexikansk rödknätarantel

Utseende hur man känner igen en

Hårig, marklevande grävande spindel

En tung, sammetslen svart tarantel med djärva band på benen: varje ben har ringar av djup orange nära knälederna, följt av ljusare orangegula och krämfärgade band. Bakkroppen är mörk med brunaktiga hår. Ryggskölden är mestadels svart med en rosa-brun kant, eller så kan det mörka området vara brutet i ett stjärnliknande mönster. Honor är märkbart större än hanar.13

Personlighet hur de är

Känd som en mycket foglig, stabil tarantel. Unga spindlar kan vara lite skygga men tenderar att dra sig tillbaka snarare än att stå på sig. När de störs, fäller vuxna vanligtvis fina hår från bakkroppen som en varning snarare än att bita, så den är bäst som ett utställningsdjur med minimal hantering.12

Daglig aktivitet hur en hektisk dag ser ut

Låg. En grävare som tillbringar större delen av sitt liv i eller nära sin håla, i väntan på att byten ska passera. Ingen motion behövs utöver en lämplig inhägnad.13

Pälsvård och skötsel de praktiska delarna

Ingen pälsvård behövs. Håll en full vattenskål för unga och vuxna, ta bort oäten mat och mata inte på cirka 5-10 dagar efter att en vuxen har ömsat skinn. Rengör fläckvis vid behov och låt den annars vara ostörd.2

Hem där de är som gladast

En marklevande inhägnad med mer golvyta än höjd, cirka 3-4 gånger spindelns benspann tvärs över för vuxna, fylld till hälften eller två tredjedelar med substrat så att den kan gräva en håla, plus ett gömställe. Rumsvärme på cirka 21-25 C och måttlig luftfuktighet, håll en del av substratet lätt fuktigt med konstant tillgång till vatten.2

Matgrunderna vad som läggs i skålen

Levande insekter som syrsor och kackerlackor. Små spindlar matas två gånger i veckan, unga var 7-10:e dag och vuxna var 2-3:e vecka (några stora syrsor eller en stor kackerlacka). I det vilda överfaller den stora insekter och ibland en liten groda eller mus från sin håla.23

Sällskap vem de trivs med

Solitary and territorial. Håll en tarantel per inhägnad.32

Historien var allt började

Namnet Brachypelma smithi går tillbaka till 1897, när Frederick Pickard-Cambridge beskrev en rödknätarantel från Guerrero, Mexiko. En mycket liknande spindel från längre nordväst namngavs Brachypelma hamorii av Tesmoingt, Cleton och Verdez 1997, men i två decennier slogs de två vanligtvis ihop som 'den mexikanska rödknät' och de flesta rödknä i hobbyhandeln såldes som B. smithi. 2017 använde Mendoza och Francke kroppsdetaljer och DNA-streckkodning för att visa att de två är separata arter, och det visade sig att många av de välbekanta fångna rödknäna faktiskt är B. hamorii. På grund av exporttryck placerades rödknätaranteler på CITES Appendix II 1985, följt av resten av släktet 1994. Idag föds arten framgångsrikt upp i fångenskap.14

Erkänd av de officiella delarna

Scientific description

Beskriven som Brachypelma hamorii av Tesmoingt, Cleton och Verdez 1997; tydligt skild från B. smithi av Mendoza och Francke 2017.1

CITES

Appendix II: Mexikanska rödknätarantlar listades 1985 (under namnet B. smithi) och alla Brachypelma-arter lades till 1994.1

IUCN Red List (as reported by Wikipedia)

Bedömd som Sårbar.1

Popularitet Länge populär i djurhandeln på grund av sitt lugna temperament och slående färger.31